Bloggar

Nu är det länge sedan jag uppdaterade bloggen men det betyder inte att ingenting hänt. Tvärtom är många nya gamla vagnar inköpta. T ex har jag fått tag i några AWN, en riktig pärla från 1936, en från 1957 och så en från 1966. En otroligt vacker Peggy har jag också köpt liksom några Brios och Emmaljunga. En sulky är på ingående vilket jag tycker är väldigt roligt eftersom jag inte har så många sulkys.

Jag har också införskaffat ett antal dockvagnar i varierande skick. Det är skoj att försöka s a s para ihop barnvagnar med dockisar i liknande utförande.

Den här lilla sötnosen fick jag i våras av en kvinna vid namn Monica. Det är en Brio Silvana av årsmodell 1959. Även sittdel finns med. Brio Silvana fanns mellan åren 1959 och 1963 och den gjordes i tre modeller. En enkel, en lite mittemellan och så de Luxemodellen som jag också har ett exemplar av.

Igår var min yngsta dotter Ebba på en liten resa till Kalmar för att hämta hem en Brio Romantic från 1989. Vagnen visade sig vara ett riktigt praktexemplar så Susanne som haft den tidigare har verkligen varit försiktig med sin vagn. Det är alltid roligt, betydligt roligare än tvärtom.

Trots detta gjorde jag min vana trogen en liten upputsning av vagnen (fast det behövdes verkligen inte) och resultatet blev en vagn som ser i princip ny ut. En riktig skönhet!

Vi har nu insett att vi inte kommer få museet klart i sommar. Tyvärr! Det har varit för mycket annat som kommit i vägen. Nästa sommar kommer det dock att öppna, det lovar jag!

Härom dagen blev jag uppringd av en kvinna som ville komma och titta på mitt museum. Jag förklarade att museet inte är färdigt än men att hon var hjärtligt välkommen att titta på mina vagnar ändå. Igår kom hon och hennes mamma. Det visade sig att de läst en artikel om mig i Allas veckotidning och blivit intresserade. Jag blev mycket förvånad, jag hade ingen aning om att jag varit med i någon veckotidning, de måste ha köpt artikeln av någon av Gotlandstidningarna efter mina utställningar förra våren. Roligt är det under alla omständligheter och jag har nu kontaktat Allas veckotidning för att försöka få tag i ett exemplar av tidningen.

Damerna som kom hit verkade mycket intresserade, speciellt mamman. Det är så roligt att få visa vagnarna för riktigt intresserade människor och jag längtar verkligen tills att museet står klart så jag kan öppna på riktigt. Men som det ser ut just nu så lär det dröja - vi har ju fått valpar och de och resten av livet på gården verkar ta det mesta av vår tid. Ett museum kommer det att bli men kanske först nästa sommar.

En liten "mamma och dotter-utställning":