Förra helgen... (klicka här för att läsa mer)

blev ännu lite mer av golvet färdigt upp på Magasinet så då passade jag på att ställa vagnarna mer i ordning. Det är nu 31 vagnar samt en massa sittdelar, liftar och annat tillbehör som står däruppe. Tre vagnar står i vår sal inne i stora huset, en i matsalen och så har vi en på kontoret. Ja just det, jag har ju tre stycken uppe i mitt arbetsrum också, de tre som är under renovering för tillfället. Vad jag ville komma med detta är att trots att jag bara har knappt 40 vagnar (har sålt tre stycken senaste veckorna) så är det redan på gränsen till för många. Mina funderingar går kring hur det kommer att upplevas om jag öppnar någon form av utställning till sommaren. Alltså, kommer folk att kunna se vagnarna ordentligt eller ser det bara ut som förvaring? Visserligen är ju inte hela golvytan klar men i den änden som inte är färdig än hade jag tänkt ha sy- samt fotohörna. Nåja, vi får väl se hur det ser ut när det väl blir färdigt. Kanske jag får sälja av ett par stycken även om det sitter hårt inne att göra det. Per har i alla fall lovat att snickra ihop en riktig trappa så snart som möjligt. Som det är idag sitter där en stege modell grövre, den gamla som satt i Magasinet när det fortfarande var magasin s a s. Och den stegen är allt utom lättgådd. När jag nyss gick upp för att fotografera höll jag på att tappa balansen och därmed dratta ner. Inte skoj!

Här nedan några bilder tagna i morse:

En hel rad av mina älskade Gessleinvagnar. Påminner mig starkt om sommaren 1982 när Per och jag väntade Emelie och skulle köpa vagn. Vi gick till Barnvagnsexperten på Södermalm i Stockholm. Där stod vagnar uppradade precis så här. Det fanns alla de märken men jag minns i princip bara Gessleinvagnar. Det var som att gå runt i en godisaffär! Jag var helt salig, visste inte vilken jag skulle välja. Men valet blev till slut inte så svårt, jag ville ha en mörkblå i manchester. Manchester visade sig vara det material Per tyckte minst om i hela världen och dessutom hade han sett ut en grå historia som hade så häftig insida (enl honom). Så det fick till slut bli den vagnen. Men - det var sista gången han fick sin vilja fram framför min... Fast vagnen var ett bra val måste jag erkänna, 27 år och fyra barn senare. Insidan är fortfarande jättefin även om utsidan tagit lite stryk. Men en mörkblå manchester hade garanterat bleknat och slitits betydligt mer. Så jag får väl erkänna att han hade rätt. Denna vagn finns inte med på bilden förutom chassit som sitter på vagnen längst bort - Pelargonia. Överdelen ligger i en hög med andra liggdelar som s a s blivit över.

Andra sidan av samma rum. Till vänster en rad Silver Crossvagnar och till höger Emmaljunga. Briovagnarna står i samma rad som Emmaljungorna fast längre in. De börjar med en brokig en, vit ,lila och svart. Ja, det kommer nog bli jättefint när det väl blir färdigt och förhoppningsvis finns det fler än jag som gillar vagnar. Fast det vet jag ju att det gör!

Ja, jag får väl lägga in en bilden av vagnen som Per valde också. Vår gamle trotjänare som har varit helt fantastisk och som håller för många barn än. Fast när barnbarnen väl kommer finns det ju så många andra att välja på så den här får nog ändå behålla sin pension: