Arbetet inför utställningen på lördag... (klicka här för att läsa mer)

är i full gång. Jag har tillverkat historieskyltar och laminerat dem, putsat krom, sorterat ut fina kläder, inhandlat tvättlina och nypor, letat fram gamla bilder och så igår kväll började vi ta ned vagnar från Magasinsvinden. Jag var lite orolig för att det skulle ta lång tid och dessutom vara förenat med livsfara eftersom det saknas ordentlig trapp dit upp. Det är bara en "förväxt" stege eller vad man ska kalla det. Men det gick bra fast det kändes lite läskigt när Ebba och jag stod nere i hallen och ovanför oss stod Per med en fyrtiokilos SX-vagn i ena handen, balanserande på stegen. Vi skojade om morgondagens tidningsrubriken: hustru och dotter krossade av 53-årig man i Silver Crossbarnvagn...!!!

Nu är merparten av vagnarna nedtagna och några har invaderat Pers biorum igen. Han hoppar väl inte jämfota av glädje över detta faktum men eftersom det bara är tillfälligt får han helt enkelt stå ut. Inte mer att be om som han själv brukar uttrycka sig (vad sjutton det nu betyder, jag har upptäckt att han hittat "ordstävet" i Kalle Anka).